Tänkte låna Jennies blogg å berätta om en klockren helg med bra rock i Sölvesborg. Tvungen att blogga Myrras röv eftersom han har bloggat min... Åkte på onsdagen men tog oss inte fram förns på torsdag, bensinstopp och Mackans dåliga arbetstider. Torsdagen bjöd på Meat Loaf, Thin Lizzy och Heaven and Hell. Meat Loaf fick en övastruken geting i tiningen, han som skrev den artikeln måste varit blind och döv. Eller inte där alls.. Den gråhårige, lönnfeta legenden ger allt och sjunger som precis så bra som van väntat sig. Att han sen oxå slätar av snyggaste körsångerskan mitt i Anything For Love känns som rock för oss!

Thin lizzy däremot lever inte upp till förväntningarna, slätstruket. Jailbreak och Boys are back in town är ju härligt att ha hört men tyvärr, Phil Lynott är död. Bra ös vart det först när Heaven And Hell vid midnatt klev upp på scenen. Stod längst fram och for som tre vantar fram och tillbaka. Dio kan sjunga och Black Sabbath har varit med förr.

Fredagen gästades husvagnen av Lasse Olsson och Hans ”Majestät Runar” Lindberg. Lasse spelade gitarr för hela campingen, kunde inte så många låtar men minst 50 husvagnar fick höra ”Dra skinnet bakåt”. Tequila och öl drack mängder. En kille med en övningskörningsskylt på ryggen som det stod rövknullning på, följde efter Lasse på hans turne på campingen. Lasse fattade inte vad han var ute efter förns vi berättade för honom..... Kvällens konserter skulle vara White Lion, Hardcore Superstar och Aerosmith. White Lion missade vi men vi hörde iaf  When the children cry på håll, tror inte att vi missade så mycket. Lasse och Runars fel att det vart den sena ankomsten. Hardcore Superstar missade vi absolut inte. Spelningen var klockren och dem röjde från början till slut. Men ett podie som måste ha varit 15 meter långt rakt ut i publikhavet användes inte en enda gång. Vi förstod att Aerosmith hade sagt att dem inte fick gå där. Dåligt Rock And Roll att lyda det, tyckte vi. När Aerosmith öppnade med Love In An Elevator och Steven Tyler direkt sprang ut på podiet fattade iaf jag varför ingen i Hardcore vågade gå ut. Tyler hade förbjudit dem att gå ut. Konserten är den bästa jag sett. 80 tals klassikern Crying var bäst på hela helgen.

Lördagen Motörhead och Scorpions var det enda vi skulle få med oss från kvällen. Men Lemmy var trött och Motörhead var inte bra förns extranumret kördes och orginalgitarristen äntligen visade sig på scenen. Ace of space blev iaf lyckat för trötta hårdrockare. Scorpions behöver vi inte säga så mycket om, Myran gick hem efter 20 minuter, jag och kusin väntade ut Wind of Change innan vi gav upp för helgen. Scorpions har gjort nytt material vilket är synd när dem har så mycket gammalt som är så mycket bättre....

Tack för lånet Jennie !

// Jörgen