Tvättmaskinen är startad, kaffet har jag druckit, mysbrallorna är på. Håret står som vanligt åt alla håll och luggen vägrar ligga, varför klippa lugg? John Blund har inte riktigt klivit ur kroppen ännu. Måste bero på de nattliga samtalen som inte avslutades förrän 7,22 imorse. Tack för underhållningen.

Tack vare samvetestanten på den högra axeln så tackade jag nej till en resa neröver landet med hotellvistelse. Micke förklarade att om jag behöver värme och ömhet så slänger han mig mer än gärna in i elementet. Btw så springer hans fru i hans jarlingar här, hon hittade stereodosan så musiken dånar ut ur högtalarna. Jag har fortfarande inte packat en pryl och det är söndag idag. När ska jag få fingrarna ur?

Gårdagen innefattade taco, vin och solning av ben. Vissa fortsatte och vissa slog ner arslet i en bil för att bara snurra. Ibland behövs inga ord. Dessutom inte ett ord från varken mig eller honom. Det är över nu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men inget ont som inte har nå gott med sig säger dem ju. Ärligthet varar längst, och den står jag och mina närmaste för.

Utan att ens veta om det så verkar det som om jag fått en sambo? Personen i fråga har jag träffat en gång i hela mitt liv, sveg kan vara underhållande. Välkommen till min show.

Jag vet en som förlorade sin oskuld i helgen.

Oskuld som i "jag har aldrig h å n g l a t med en tjej.. Grattis !

Alarmet går ingång, tydligen är tvätten klar. Är det dags att röra sig?  Jag orkar inte ens tänka, känns som en systemkrasch i hjärnan. Det har blivit för mycket nu. Det måste ventileras. Och det är nu.

Jag tömde min inkorg i mobilen igår, raderade. Raderade allt. Finns absolut ingenting kvar. Jag har hela tiden sparat vissa som betytt något, men varför? Det är ju inte så att jag går in och läser dem om det inte är så att jag ska radera ngr andra. Så varför spara egentligen? Minnen av det som betytt något har man ju kvar ändå. Oavsett om det är ett sms eller inte.

Måste ut. Ut nu.

// J.